Jag gick igenom Haga Nygatan nu när jag skulle ta vagnen hem. Några ungdomar passerade förbi och jag hörde en av de säga: Guns N’ Roses var mer likt Metallica än Nirvana.
Jag trodde inte att ungdommarna längre pratade om eller ens kom ihåg de här dinosaurierna.
”…Nääh, jag vet inte om jag kan kalla mig för idealist. Jag vet att världen inte står och faller med mig.. Egentligen så bryr jag mig inte om hela skiten går under imorgon.”
Det var premiär för Café Underjorden igår med filmen This Is What Democracy Looks Like. En välgjord dokumentär om protesterna mot WTO-mötet i Seattle nov-dec 1999. Seattle-protesterna var starten för en protestvåg mot topparnas möten i rika delen av världen, i Europa i Niece, Prag, Göteborg, Genoa osv.
Ca 50 000 personer deltog i olika demonstrationer i Seattle och med en aktion lyckades man blockera mötet på första dagen. Sedan tog polisen i med hårdhandskarna och med hjälp av gummikulor, pepparspray och tårgas, undantagstillstånd och protestförbund kring mötesplatsen lyckades man genomföra mötet.
Efter Seattle blev protesten aldrig mer sig lik igen. Seattle visade vägen för globaliseringsrörelsen i ”nord”, med möjligheter och repression till följd. Kulmen blev skarpa skott mot demonstranter i Göteborg och Genoa.
Nu är för övrigt förberedelserna i full gång inför nästa G8-mötet i Tysklands Heiligendamm i juni.
_______________
Andra bloggar om: Seattle, WTO, film, dokumentär, protester, motstånd, Göteborg, Göteborg 2001, G8, toppmöte, Underjorden
____________________________________________________
Så här års börjar de utåtriktade aktiviteterna ta fart i Göteborg. Mötena och evenemangen är i full gång under mars-maj, för att sedan gå i dvala under sommartiden. Allting vaknar upp sakta men säkert till liv igen inför bokmässan och hösten.
De kommande dagarna händer en hel del kul som jag inte vill missa:
På onsdag kl 18 är det premiär för Café Underjorden med filmvisning, mys och samtal på kulturhuset Underjorden i Gamlestan.
ABF:s Medietrappan håller samtidigt en debatt om ”Bloggen – Narcissism, hot eller demokratiförstärkare?”, med bl a Ali Esbati (Jag har alltid svårt att hitta i deras hemsida. Detaljerad information finns under fliken Medietrappan längst upp i sidan. Tipstack till Martin och GFT!).
Tyvärr går det inte att gå på båda.
På torsdag kl 18 börjar Café Asyl på Folkets hus i Hammarkullen. Det är ett möte med Kalle Larsson om flyktingpolitiken under alliansregeringen.
Fredag: Heldagsseminarium på Världskulturmuseet om den nya asylprocessen, på kvällen smygstartar Atalantes 20-årsjubileum och Club Clandestino har spelning och fest.
På lördag blir det årsmöte för Ingen Människa är Illegal i Göteborg och tillhörande fest på kvällen.
_______________
Andra bloggar om: Göteborg, evenemang, Underjorden
____________________________________________________
…pga min egen okunnighet.
Har försökt i två veckor att lägga upp bloggen på en egen hemsida men förgäves. Idag lyckades jag till slut installera wordpress på hemsidan, trodde jag. Jag fick hela tiden error-meddelanden när jag skulle logga in som steg 2 under själva installeringen. Jag fick ett nytt användarnamn och lösenord av wordpress för att kunna logga in och fortsätta, men när jag klickade till inloggningssidan fick jag meddelande om att jag inte hade installerat wordpress och flyttades till steg 1 igen. En evig cirkel för mig och mina kunskaper om detta.
Men till slut lyckades jag hitta install4free som lovar en gratis installation av wordpress. Det var för bra för att vara sant! Jag har skickat namn och mailadress till dem och de lär höra av sida inom 24 timmar enligt informationen.
_______________
Andra bloggar om: wordpress, blogg, bloggverktyg, bloggplattform, installation, gratis installation
____________________________________________________
När någon man känner går bort väcks många tankar vid liv. Livet blir mer närvarande och man reflekterar mer över det. Döden spelar en viktig roll för livet, för den ger det mening. Vi alla kommer att dö och denna insikt (i bästa fall, enligt min mening) styr våra levnadssätt mot någon mening.
Att göra sig påmind om sin dödlighet tycker jag är grunden för ett meningsfullt liv. Må vara så att det är bara jag själv som inser denna mening. Det gör den bara mer övertygande och riktig. Vi lever livet i gemenskap men dör som individer. Så kom ihåg att du ska dö! 
Men jag känner osmak när döden blir en offentlig angelägenhet. Stora färgbilder i tidningar (mer sällan i tv-nyheter intressant nog) och direktsända tv-begravningar som vill väcka vissa asätaregenskaper hos sin publik.
För samma förmedlare och förvaltare av vårt samhällsideal och mening med livet vill på samma gång proklamera att det nog var bäst att vi misslyckats att nå dit. För det där var trots allt inte så fantastiskt som det verkade vara. Vi är fast i ett perverst ekorrhjul: vi kämpar hårt för att uppnå sagolivet och blir i en sådan här dag lättade över vårt misslyckande.
Det var massor med blogginlägg om nyheten idag såg jag på knuff.se. Det mesta jag någonsin sett länkas till en nyhet. Det visar hur viktig döden är för oss, men jag orkade inte gå igenom dem för att se hur inläggen förhåller sig till det egna livet. Det hade varit en intressant studie (en annan vore att kolla hur de skiljer sig till inläggen om en annan död känd person för en ca vecka sedan).
Vi är alla delaktiga i det här frosseriet på olika sätt, iaf om vi ska tro på medierna. Det är så de legitimerar sina tvivelaktiga publiceringar. De hänvisar till sina skyldigheter mot en intresserad publik.
Det speciella med bloggosfären är att man får mer uppmärksamhet i de här sammanhangen, att skriva om det och att länka till nyhetssidorna. Och medierna har hittat en intressant ”samverkanssfär”. Räknaren tickar och vi är med i en illalutande spiral.
_______________
Andra bloggar om: livet, döden, media, medier, mediekritik, bloggosfären
____________________________________________________
Nu damp den ner i brevlådan, mitt ex av Ord & bilds senaste nummer (har du inte beställt din gratiskulturtidskrift kan du passa på att göra det på Kulturchock.)
Temat för det här numret är kapitalismen som religion, med texter av bl a Walter Benjamin och Agamben.
Det finns också en text av den danska skribenten Lilian Munk Rösing som handlar om karikatyrernas efterspel, och som enligt förtexten förespråkar ett erkännande av främlingskapet som ett universellt grundvillkor snarare än tolerans mot det främmande/främlingar. Verkar som en sympatiskt intressant hållning.
Jag skrev för länge sedan en text om min flykt och främlingskapet som publicerades i olika versioner i nättidningen Alba, tidskriften Karavan mfl, och som är min hyllning till främlingskapet i mitt eget liv.
Jag håller nu på att skriva om den som ett inlägg i kollektivbloggen frihetligt forum. Tidningen var en mycket påpasslig present.
_______________
Andra bloggar om: ORD&BILD, Kulturchock, gratistidskrift, främlingskap, tolerans
____________________________________________________
Den här skylten står på väggen utanför mitt barndomshem i Tehran. På den står martyren Ali Reza Ahmadis gata, eller östra 138 (ner till vänster om skylten).
Nästan alla gator i Tehran är namngivna efter personer som omkom i kriget mellan Iran och Irak. Oftast kommer personerna från de gatorna som är namngivna efter dem.
Ali Reza bodde i vår gata, östra 138. Han var ett år äldre än mig men vi var aldrig bästa vänner. Han umgicks mest med ungdomar från andra kvarter som oftast var några år äldre. Vi spelade mycket fotboll och vi var alltid i rivaliserande lag och spelade mot varandra. Det blev inte sällan fulspel eftersom mycket prestige stod på spel.
Vi gick på gymnasiet i början av kriget när han stack till fronten. Sedan var han spårlöst försvunnen. Det var många som försvann under kriget, de flesta döda och en del tagna av Irakisk armé som krigsfångar. Många år efter krigets slut hade man hittat Ali Rezas identitetsbricka tillsammans med resterna av hans kropp.
Nu står en skylt med hans namn på vårt hus på gatan. Jag ville ta ett kort som minne sist jag var där. Det blev till sista kvällen och det var mörkt. Jag missade lite på ena sidan.
_______________
Andra bloggar om: Tehran, Iran, bilder
____________________________________________________
Ingen Människa är Illegal i Östersund har startat ett upprop mot splittring av familjer i väntan på uppehållstillstånd.
Idag separeras gifta och sammanboende par om den ena partern saknar uppehållstillstånd i Sverige. Personen måste åka iväg ur landet i väntan på uppehållstillstånd vilket tar tid, upp till ett år. Det här innebär både psykiskt och ekonomiskt lidande för paren.
Uppropet slutar nu på onsdag 14/2 och man kan skriva under även på nätet.
_______________
Andra bloggar om: flyktingpolitik, mänskliga rättigheter, Ingen Människa är Illegal
____________________________________________________
Nu kan man importera sina inlägg och kommentarer från den nya Blogger till WordPress. Enkelt och snabbt!
Skaffa ett konto på WordPress, gå in på ”my dashboards” och klicka på ”redigera” och sedan ”importera”.
_______________
Andra bloggar om: Blogger, WordPress, bloggplattform
____________________________________________________
-
Senaste kommentarer
Commensurate på Adressändring Anders på Adressändring Stefan Whilde på Ny översättning av Hafez Nadjva » De an… på Om Marie Hessle C på Ny översättning av Hafez 
frihetligt forum- kommentarer elsewhere
- last.fm
